onsdag 21 november 2007

Abstinens

Tänk vad tomt det kan vara när man är van att ha sin lille fyrbente vän kring benen. Lille "putte" är utlånad och på "kollo" hos far med sambo tills på fredag. Varje gång någon kliver in i trapphuset muttrar han...men nu är det så tyst att vi själva voffar när nån går förbi. Vi är vanedjur. Han skar sig lite i tassen igår när vi var ute på sista promenaden. Plötsligt började han att halta och jag blev alldeles kall. Jag såg veterinärbesök, bandagebyte och tom plånbok framför mig.

Ringde veterinären som jag själv försökte övertyga om att såret var så litet att det inte behövdes ett enda stygn. Fick order att hålla koll och se till att det hålls torrt och rent så är det nog inga problem. Krage på inomhus. Jag är sån att jag annars rusar iväg till veterinären för minsta lilla för att vara säker att allt är okej. Jag har inga problem med att fixa bandage och hålla rent; problemet är att han skulle på "kollo" och att far med sambo skulle få böka med bandage. Det ska vara så smidigt som möjligt när han skall lämnas bort.

Nåja, senaste rapporten var allt bra och under kontroll. Ska inte ringa tjata utan låta dem vara ifred. De ringer om det blir problem.

Hursomhelst...det är tomt utan den lille skäggprydde pärlan. Ingen uppfodrande blick som säger
"men hallå! kan jag få lite färskt vatten tack!", ingen vovve som rullar runt så fort man passerar "godis-skänken" i hallen, Ingen vovve som ligger och väser för att han är uttråkad. Ingen vovve på rygg med fyra ben som sticker upp över armstödet på fåtöljen. Öronlappsfåtöljen.... den jag köpte efter FN-tjänsten för att jag skulle ha min alldeles egna läshörna i min lägenhet. Jag fick ha den i ungefär två år...sen kom "putte"...nu är det hans. Om jag sitter i den när han vill ha den sätter han sig på golvet framför och tittar uppfodrande. Vek i hjärtat som jag är så får han naturligtvis fåtöljen.

Varje kväll får han en märggodis av mig och en av min sambo. I måndags hade jag tagit ut två "märgisar" och lagt i min ficka. Tänkte inte så mycket på mer på det utan började prata med min sambo. Mitt i en mening så ser jag i ögonvrån att något händer...jo'rå det är "putte" som rullar runt för glatta livet för att få sina godisar! :o) Vad vore livet utan den lille vovven?

Abstinens? Gissa!?

2 kommentarer:

Acke sa...

Jag kommer ihåg när vi var och hämtade Sirre som valp, han naffsade på mina kläder. Sen minns jag utställningen i Borås, maken till lekfull hund fanns inte på området, om han vann? Näe.. men hade nog roligast!

Fri och galen sa...

Ja, jag kommer ihåg, du var elva-tolv år och vi hade Spencer med oss. I Borås var han i alla fall den läckraste valpen! :o) Det var kul i Borås!