Ny hobby

Har jag fått nåt i skallen är det som att jag inte riktigt kan släppa det förrän jag har testat om det är något för mig. När jag var liten fanns det runt omkring mig men jag provade aldrig. Dels för att det var svårt och dels för att farfar inte lät oss röra hans prylar.

Förra lördagen var jag och Lotti hemma hos Lottis mamma och hennes Bosse. Vi skulle bara fika på förmiddagen men blev kvar och bjöd dem på grillning. Kom inte hem förrän till kvällen vi halv tio. Trötta med nöjda med dagen. ...Jag var eld och lågor över att ha fått provspela Bosses durspel. Durspel är ett slags dragspel med endast två knapprader och åtta basknappar. Det funkar som ett munspel, du har två toner på varje knapp ut/in (eller som munspel, en ton vid blås och en ton vid sug). Allan Edwall har ett durspel i Rasmus på luffen tror jag.

Jag blev så sugen på att lära mig så att jag började leta på Blocket. Hittade en firma i Bromma men tyvärr var spelet sålt. Men, han hade fått in ett som han skulle göra iordning och jag skulle kunna se det fredag/lördag om jag ville. Sagt och gjort; jag övertalade Bosse att följa med mig och vi for. Väl på plats hos Stockholms dragspelsservice blev jag besviken. Spelet var inte klart. Erik Simon, som han heter tog mitt nummer och lovade ringa så fort han visste nåt om spelet.

Bosse blev lite grinig för att han åkt från Södertälje men jag var fortfarande förhoppningsfull.

På fredagkvällen ringde Erik och sa att hans flickvän var på väg och hade spelet med sig!! och jag jag troligen kunde få det på lördagens eftermiddag. Jag blev överlycklig och började genast vänta, vänta och vänta. På lördagförmiddagen ringde Erik och berättade att vi kunde mötas i Västberga för att jag skulle få mitt durspel. Yvonne och Bosse kom på middag hos oss och vi berättade inget. Vid sextiden ringde telefon och jag var tvungen att åka och hjälpa en "kompis". Det var som när pappa köpte tidningen när jultomten kom....

Jag fick mitt fina lilla durspel som är ca 30-35cm högt och 25-30cm brett och åkte hem igen.
Smög in och drog en ton bakom ryggen på Bosse, som blev mycket förvånad. Fick min första lektion igår. JÄTTEKUL!

Kanske inte lika kul för grannarna men vem bryr sig??

Det här kändes som att skriva ett brev till någon så väl bekommet för den som läser.

Morsning! för nu ska ljag försöka lira lite.

Ja, så var jag här igen. Det ska tydligen gå några "dagar" mellan varje inlägg. Det har mycket sedan sist. Ha jobbat ihärdigt på en brandplats i tre låååånga dagar.. med betoning på långa. Försökt utreda vad som orsakat branden. Vi har skottat i brandmassor, brutit loss väggar, hackat upp golv, slitit i elkablar och stökat. KUL!. Skitigt men kul. Speciellt när man kommer fram till något. Annars är det rätt turbulent på jobbet. Man har bestämt att vi inte ska få ha vår befintliga beredskap kvar. Idag har vi veckoberedskap med möjlighet till vila efter nattjobb. Det går till så att vi jobbar mellan 08.00-16.30 då vi kliver på beredskapen. Blir vi utringda på ett långjobb som sträcker sig in på småtimmarna kl3-4 på morgonen så behöver vi ju rimligtvis sova efter arbetets slut. Då säger myndigheten att vi får betala med egen flextid eller avdrag på lön trrots att det är arbetsgivaren som ser till att vi får för lite sömn. Märkligt.

En annan variant är kliv upp på morgonen 05.30 jobba till 16.30 och direkt startar beredskapen. Du jobbar fram på småtimmarna igen och är tvungen att jobba vidare till kl.16.30 igen. Ingen rdig sömn på 36 timmar! är det rimligt? Vår fackliga representant går i ledningens ledband och är glad att hon har ett jobb där hon slipper vara kriminaltekniker och bara vara facklig (utan att göra nåt). HUUUUUUUUU nej nu ska jag sluta... jagar bara upp mig.

Skrivarkursen började för två veckor sedan och nästa tillfälle är nu på måndag 14/9. Mitt första möte med gruppen är lite kluven. Jag är där för att lära mig skriva och jag upplever att de andra har full koll redan. Vi har en redaktör som är lite snorkig, en liten skånska som är rapp i sitt skrivande, En "Stig Dagerman wanna-be" som sitter med gubbkeps och en intelektuell Frans Kafkabok under armen. Vi är tio elever och tycker inte att jag fattar någonting när hon börjar prata om "besjälning", "Eufeismer", "Parallellism" och annat dravel. Känner mig helt enkelt lite korkad faktiskt men ska ge kursen några gånger till innan jag beslutar mig för att fortsätta eller hoppa av. Det ska ju kännas kul och roligt, inte så där att det känns lite jobbigt att gå dit. Jag hoppas i alla fall att det blir bättre på måndag.

Nej nu måste jag vila lite och inte sitta vid datorn. Är hemma för en ond axel så då är det vila som gäller. Ha en bra helg och du, Katarina, Kul att hitta din kommentar!
/Pia

Jag hittade tillbaka!

Hej
Tänk att genom att surfa runt på vänners bloggar såg jag en länk till min egen, som jag förträngt in i något mörkt hörn. Har tagit semester idag och tänkte ge mig ut i arla morgonstund på promenad i solen men fastnade här istället. Det har varit rätt mycket på jobbet den senaste tiden så det är skönt med en dag ledigt.

Äntligen!
Jaa, äntligen har jag kommit till skott och har anmält mig till en skrivarkurs på folkuniversitetet. "Kom igång och skriv". Åtta veckor mellan 18-21.15. Det ska bli så spännande! Ska försöka skriva lite om vad som händer på kursen och om mina eventuella framsteg.
Nu vaknade Sixten så det är väl dags att röra på sig en sväng.
Ha det!

Jobb och katastrofövning

Tänk att jag suttit vid min arbetsdator på jobbet från klockan sju i morse till klockan halv sju ikväll. Fullt sjå att få till ett tekniskt protokoll innan morgondagen är över. Tänkte "nä, nu är det nog dags att åka hem och göra nåt vettigt". Vad tror ni jag gör då? jo, jag åker hem, käkar middag och sätter mig vid datorn! Jag blir lite trött på mig själv för hur bra kan det vara att sitta 13 timmar framför en dator en dag? (tiden jag sitter nu inräknat).

Jag får skäll av Acke om jag inte bloggar regelbundet så det är bäst att jag skriver ett par rader innan jag går och knoppar.

Jag har köpt en ny microstereo som jag ska ha på mitt nya arbetsrum i Solna. Jag har flyttat mina prylar men inte mig själv ännu. Ska försöka komma iväg dit på torsdag; bara protokollet blir klart imorgon. Det är nåt nytt. En mindre polisstation och nygamla kollegor i teknikergruppen. Det blir nog bra tror jag.

För två veckor sedan hade vi en katastrofövning som började med en flygplanskrasch på Arlanda. Ett inrikesplan med passagerare hade, fingerat, störtat och människor omkommit. Vårt jobb var att identifiera de omkomna. Det jobbet gjordes på Solna rättsläkarstation dagen efter den fingerade kraschen. Meningen var att vi skulle genomföra identifiering av avlidna på samma sätt som man gjorde vid tsunamin i Thailand.

Jag ska inte gå in på detaljer men berätta lite om vad vi gjorde.
Vårt team fick in en kropp som först gick till röntgen med rättsläkarna. Vi fotograferade sedan kroppen i och utan kläder. Vi säkrade sedan fingeravtryck på den avlidne samt gick igenom det yttre tillsammans med rättsläkarna. Vad man gör då är att man skriver ner ett signalement efter en särskilt blankett och antecknar särskilda kännetecken såsom gamla operationsärr, kanske ett brunt och ett blått öga osv. När vi tekniker var klara med vårt arbete tog rättsläkarna över och genomförde obduktion under överinseende av oss.
Så kan en dag se ut på mitt jobb om något allvarligt inträffat.

Jag brukar inte prata så mycket om vad jag gör på jobbet och det är faktiskt inte så många som frågar. Ganska skönt faktiskt för i regel kan jag inte prata om mina ärenden eftersom utredning oftast pågår.

Nu har jag pladdrat på längre än ögonlocken mina tillåter.

I'll be back....

Vilken hääärlig dag!

Vaknade vid fyratiden inatt av att det lät som om någon stod i närheten och avfyrade skott med pistol. pang, pang, pang,.... tyst (ladda om?) och efter en stund pang, pang, pang.... Detta upprepade sig sådär en fem, sex gånger. Lite nyfiken blir man ju men inte så att jag springer ut och kollar läget direkt...

Middag igår och jobbade hårt med att se till att Unni, snart 75 hade vin i glaset hela kvällen. Vi hade en jättetrevlig kväll! I morse när vi vaknade för andra gången var vädret vackert och vi bestämde oss för att ge oss iväg till Gömmaren och ta en promenad med lite medhavd fika. Sagt och gjort; iväg bar det och vi hade en himla mysig promenad i skogen. Väl framme vid sjön lommade Sixten fram till strandkanten, som ligger ca 40 cm ovanför vattenytan. Lite missbedömning gjorde att Sixten fick sig ett oktoberdopp i solen. Inte hela han, tack och lov!

När vi kom hem till vår trapp i kransen såg det ut som någon härjat vid entrén...... Nog var det så.... RÅTTOR! Grannen kom in genom entrén och berättade att han hoppat ca tio trappsteg ner för att undvika att konfronteras med familjen råtta som var .... och är..... på äventyr i vår trapp! Vi kom upp till vår lägenhet och utanför satt en rådis och kurade vid väggen! Lotti ut och jagade väck den men den hamnade bara under trappsteget.

Igår hade man upptäckt råttor i trappen men ingen hade gjort något åt saken. Idag hade man konstaterat eländet tidigare men inte gjort något åt saken..... suck... vi drog iväg till Silvanbygg och köpte någon tjockare limmträbit lite spik, lim och en såg. Väl tillbaka så har vi i allafall täppt till hålet tillfälligt tills vi kontaktat Anticimex för åtgärd. Huuu för att få in dem i lägenheten!

När jag skulle gå ut från vår lägenhet sparkade jag till på dörren och öppnade ! jo'rå...där försvann den ner under trappsteget igen! Jag kan inte ta kål på den men den måste ju ut på nåt sätt.... vet inte hur bara...

Det var denna lugna fina eftermiddag vi skulle ha efter promenaden i skogen... suck!
Jag hade däremot en mycket trevlig fika med Katarina igår. Det måste vi göra om! :o)

Nu har jag tillfälligt bättrat mig med ett inlägg. Dags för käk!
Ha det!
Pia

Baltazar och Pride

Härligt! jag hittade Baltazar och min nya telefon är som den gamla vanliga igen. Tack Acke för hjälp med mobilen! Tack Oscar för att du finns! Om Sixten mår bra och jag hinner ska jag kolla in din match på söndag. Jag lovar dock inget men ska försöka hinna.

Skulle ha gått med i pridetåget igår. Hade föranmält mig som deltagare men det blev inte så att jag gick med. Inget Pride alls i år faktiskt... förutom att titta på paraden då förstås. Vi stod där och hyllade alla som gick genom att applådera och sjunga med. Vi stod strax ovanför Bysis på Hornsgatan. Det som slog oss var att folket som var där för att delta på sitt sätt deltog inte. Nästan inga applåderade. Man skrattade inte och hade kul med tåget utan åt tåget. En märklig syn. Vi rörde oss längre ner på Hornsgatan; till Maria Kyrka och där var det ett fantastiskt drag med urläcker stämning! Om jag inte deltar i tåget nästa år så ska jag stå där.

Det finns inget känslosammare än att se "Stolta Föräldrar" gå förbi. Det finns inga i tåget som får så mycket applåder som dessa underbara föräldrar.

En enda partiledare såg jag i år och det var Mona Sahlin, som gick tillsammans med Vanja Lundby Wedin. Skönt att se en partiledare som stöder HBT-rörelsen utan att det behöver vara valår. Tack Mona och Vanja. Jag glömde Maria Wetterstrand..tack även till dig.

Trist väder var det och tyvärr blev det värre under kvällen. Jag hoppas verkligen att solen lyste lokalt över Tanto och att de hade mer uppehåll än regn.

Pride har aldrig bangat för regn och säkert inte nu heller.

Lev väl! :o)

I'm back

Ja, så var jag här igen jag också. Det gladde mig att Acke skaffat internet i sin lya; det var på tiden! Halva semestern har gått och jag sitter i stan igen efter en vecka på Öland.

Du har rätt Katarina; det är dags att uppdatera bloggen. Ledsen att jag varit frånvarande så länge. Det har varit lite rörigt med husköp och massor av annat.

Öland är fint. Var på Ölands södra udde med kikaren i högsta hugg för att spana in birdsen. Riktigt rofyllt att komma lite närmare naturen. Tänk vad bra vi hade det när vi satt på verandan om kvällarna och tittade efter igelkotten som kom på besök några gånger. Det är skönt att ibland bara vara två och en vovve. Ingen som ställer krav och vill att man ska göra ditten eller datten när man egentligen inte vill. Några blev besvikna denna gång men det är ingenting mot vad jag blivit under min livstid. Man ska vara glad att man får vara tacksam ;o). Vet ni att det är endast föräldrar förunt att lägga skuld på sina barn för föräldrar gör aldrig fel. Föräldrar är väldigt duktiga på att projicera. Mina är det i alla fall.

Skönt att vara hemma. Tog en sväng till Södertälje idag för inköp av en ny mobiltelefon. Detta för att min förra telefon inte klarade testet "tvättprogram 40 grader med centrifugering". Trist eftersom jag verkligen gillade min förra lur. Men, det blev en SonyEricsson C702 och den hoppas jag att jag kommer överens med. Jag har fortfarande semester och ska ha det i en vecka till. Har ingen lust att jobba faktiskt. Det finns så mycket annat jag skulle vilja göra. Komma igång och skriva, riva tapeter, byta kök sitta i en stuga på landet och fundera över livet...ja det finns så mycket annat som betyder så mycket mer än jobbet. Nog om jobbet, jag tar det när det kommer.

Nu ska jag kolla in SonyEricssons hemsida för nya ringsignaler till mobilen. Måste hitta Baltazar igen. Vi ses och skrivs!
Pia