Racerföräldrar

I morse när jag var ute med jycken och på hemväg skulle jag gå över gatan. Jag tittar åt höger och då ser jag en springande mamma med barn i barnvagn och ett barn ståendes på en sån där åkplatta med hjul som man hakar fast i hjulaxeln till vagnen. Ekipaget svischar förbi i en himla fart och ungen som står upp får kämpa för att hålla sig kvar på åkplattan. När mamman, lite längre fram, ska korsa nästa tvärgata kommer en mycket stressad pappa med ett barn i barnvagn och ett barn på en åkplatta. Även denna unge måste krampaktigt hålla i sig för att inte falla av i farten. Mamman och pappan hälsar snabbt på varandra och hastar vidare åt varsitt håll.

Jag tror inte att det handlar om att barnen inte orkar gå själva; de får helt enkelt inte för det tar för lång tid då. Mammor och pappor har alltid bråttom nuförtiden.

Det såg onekligen lite lustigt ut faktiskt.

Så klagar man på att barn idag är alltför mulliga.

Jag vill .....

.... ha en räkmacka!

Frank A Clark...

... lär ha sagt eller skrivit "Om du finner en väg utan hinder, leder den förmodligen ingenstans." Han har antagligen rätt. För vad skulle jag lära mig om jag bara gled fram i livet på en räkmacka? kanske att ta livet med en klackspark? Det vore skönt och befriande förvisso men kanske lite ytligt eller? Ibland känns det som att vägen är en enda oändligt lång häcklöparbana ... och jag är ingen Susanna Kallur. Första häcken.... ja, till och med den andra brukar gå bra men sen... jag springer rakt in trean, snubblar på fyran, tappar fattningen på femman och vägrar på sexan. Då måste jag hämta luft för att sansa mig och fundera på vad som hände på trean, fyran och femman.

Tänk om livet kunde nöja sig med en eller ett par häckar i taget på vägen så att man hinner njuta av att faktiskt ha tagit sig över hindren.

Just nu skulle jag välja en väg utan hinder - om den mot all förmodan skulle dyka upp. Jag behöver inte lära mig saker jämt.

P.

Tiden går på som en ångvält

Har ni tänkt på att tiden inte tar slut utan bara fortsätter att enträget trilla på; sekund för sekund, minut för minut, timme ut och timme in; år efter år i all evighet. Det händer rätt ofta att jag får känslan av att tiden verkligen har tagit slut; tiden finns inte. Den räcker helt enkelt inte till.

Det gäller att försöka leva här och nu - i tiden. Hur lever man i tiden? En människa dör plötsligt och oväntat men personens armbandsklocka, som ligger i rummet, tickar på som om ingenting har hänt. En märklig känsla.

Någon har varit tvungen att stanna vid stopplikt men tiden går på som en ångvält och vejar inte för hinder på vägen.

En eftermiddag/kväll på Söder

Jycken var utlånad och vi skulle få en riktigt trevlig och avkopplande eftermiddag/kväll på Söder utan att behöva oroa sig över att Jycken höll konsert i sin ensamhet hemmavid . Vi tog tunnelbanan från Kransen till Slussen och tog en promenad mot Medborgarplatsen längs Götgatan. Vi skulle gå på bio men först äta en bit mat.

Vi gick in i Söderhallarna och började med att lösa ut två fribiljetter som vi fick julen 2006 mot två biobiljetter . (så ofta går vi på bio). Vi skulle se "Solstorm" med bl a Mikael Persbrandt och Isabella Scorrupco. När vi fixat biljetterna skulle vi gå en runda runt olika butiker och restauranger. Vi knatade omkring på entreplanet och sedan gick vi "ner i källaren".

Musik är ju alltid kul så vi trampade raskt fram till skivställen utanför en skivbutik. Jag tror den heter "World records" eller nåt sånt. Vi kikade på skivfodralen lite när ägaren hojtade inifrån butiken "vill ni ha hjälp med något?" jag svarade, "nej vi tittar bara". Kom att tänka på morfar när jag såg en CD med Fridolf Rudin. Den gamla tidens ståuppare. Lite kul att de hade den där. Vi stod kvar och jag tog ett fodral för att kika närmare (minns inte vilken skiva det var) och min jackärm råkar slå ner ett fodral med Norah Jones på golvet. Ägaren, en femtioårig, två pannkakor hög och gråsprängd, kommer farande och trycker bort mig åt sidan märkbart irriterad. "Vill ni ha hjälp?" säger han igen. Den här gången bara för att ha något att säga; han höll nämligen på att gå upp i atomer. Jag lade handen på han axel och sa "ta det lugnt, vi ska inte stjäla nåt". Han frustade men sa inget. Han höll sig en decimeter ifrån mig när jag rörde mig mot Fridolf Rudin igen... då säger han "Ska du handla eller?" jag svarade "njaae, jag vet inte men jag funderar på den här Fridolf Rudinskivan. blev lite impad av att du har den". Han hugger tillbaka, "Imponerad? vad då imponerad? För att imponera måste du köpa! Han lyfte upp fodralet och slog med pekfingret mot fodralet samtidigt som han sa " den är 79 minuter lång! bara så att du fattar! 79 minuter lång!" Det är jävligt bra för den pengen! (219:-). Vilken fantastiskt glad och trevlig säljare!! jag vände mig om, skakade på huvudet och sa högt för mig själv "vilket psyk! helt otroligt" och så gick jag (mitt sällskap hade avvikit för längesedan).

Kom ihåg affären - nedre plan Söderhallarna om ni vill göra någon irriterad genom att bara existera.

LÄNGE LEVE cdon.com !!!!

Efter denna märkliga situation hittade vi en vettig och mycket trevlig restaurang, "Melanders Fisk". Vi valde torsdagsmenyn med Skaldjurssalsa till förrätt och halstrad lax till varmrätt. Till detta ett glas vitt, "Bellingham Sauvignon blanc"...mmmm det var såå gott och alldeles lagom mätta blev vi. När vi ätit färdigt hade vi lite tid att slå ihjäl så vi gick en lov längs Folkungagatan och tillbaka lagom tills filmen började.

Jag tycker filmen är värd att ses. Skådisarna är bättre än vad i alla fall jag tycker att de brukar vara. (Då tänker jag bl a på isprinsessan, Wallander, mfl... som är helt kassa). Känner mig inte som en biorecensent så jag stannar här.

Vi gick till Mariatorget och tog t-banan hem igen... orkar inte dra det nu men det finns anledning att välja bilen till och från alla trevligheter man ska ut på för att slippa komma ur stämning vid hemfärd.

Det var i alla fall en mycket trevlig och välbehövlig dag/kväll. Tack pappa och Inga för att ni finns!

P.

Sååååååå rackarns slut!

Sitter på bussen till jobbet. Klockan är halv sju. Hör några snacka längre bort i bussen. De snackar om något galet och som om huvudet vore fyllt av fluff (som det kan vara tidigt på morgonen). Jag tänker "ah, ett ämne att blogga på"... bussen kör vidare... nä jag är för trött och sliten för att blogga. Jag är för trött för att blogga nu. Jag kan höra min kudde ropa på mig och locka med söta drömmar. Måste skriva nåt i alla fall.

Vid lunchen idag sprang jag ner till Svanströms och apoteket vid Scheelegatan. Jag plockade ihop det jag skulle ha på apoteket och ställde mig i kön... som var lång. Jag står och funderar på om jag ska köpa halstabletter när jag hör något surra eller humma någonstans. Kanske är det min mobil som står på tyst läge? Hm.. nää.. där är det igen! ett dovt mmmmmm. Ingen runt omkring mig som svarar i sin mobil... nää. Igen! där var det igen! mmmmmm.. Då vänder jag mig om och bakom mig står en liten liten torr gumma på runt nittio år och stirrar rakt fram i väntan på sin tur. Det är hon som hummar! Vad tänker hon på? Jag tänker... Så gammal och trött så måste man nog försäkra sig om att motorn är igång liksom... :o)

På eftermiddagen/kvällen kliver jag på bussen utanför SevenEleven mittemot Landstingshuset.
På bussen sitter redan en man och jag hamnar snett bakom honom till höger. Han tar fram gratistidningen SE och läser. När han är klar kastar han den över axeln så den hamnar på sätet bakom honom. Han har hängt upp sitt paraply på sätet framför. Han muttrar för sig själv för att efter någon minut lyfta handen mot näsan och genomföra en rejäl snytning i näven. Tydligen blev näsan ren för han tittade i- och knöt sin hand. Sedan försökte han bli av med snorkråkan men det var tydligen svårt. Sannolikt hamnade den på ledstången när han klev av bussen vid Hornstull. Använd handskar när ni åker kommunalt!

Kanske skulle det se knepigt ut att bära engångshandskar på bussen men det skulle inte vara helt fel; jag lovar.

Nåja, inte mycket till blogg idag kanske men några rader blev det. Övning ger färdighet säger man ju.

Lev väl och Gott nytt år på er!
P.