lördag 12 januari 2008

En eftermiddag/kväll på Söder

Jycken var utlånad och vi skulle få en riktigt trevlig och avkopplande eftermiddag/kväll på Söder utan att behöva oroa sig över att Jycken höll konsert i sin ensamhet hemmavid . Vi tog tunnelbanan från Kransen till Slussen och tog en promenad mot Medborgarplatsen längs Götgatan. Vi skulle gå på bio men först äta en bit mat.

Vi gick in i Söderhallarna och började med att lösa ut två fribiljetter som vi fick julen 2006 mot två biobiljetter . (så ofta går vi på bio). Vi skulle se "Solstorm" med bl a Mikael Persbrandt och Isabella Scorrupco. När vi fixat biljetterna skulle vi gå en runda runt olika butiker och restauranger. Vi knatade omkring på entreplanet och sedan gick vi "ner i källaren".

Musik är ju alltid kul så vi trampade raskt fram till skivställen utanför en skivbutik. Jag tror den heter "World records" eller nåt sånt. Vi kikade på skivfodralen lite när ägaren hojtade inifrån butiken "vill ni ha hjälp med något?" jag svarade, "nej vi tittar bara". Kom att tänka på morfar när jag såg en CD med Fridolf Rudin. Den gamla tidens ståuppare. Lite kul att de hade den där. Vi stod kvar och jag tog ett fodral för att kika närmare (minns inte vilken skiva det var) och min jackärm råkar slå ner ett fodral med Norah Jones på golvet. Ägaren, en femtioårig, två pannkakor hög och gråsprängd, kommer farande och trycker bort mig åt sidan märkbart irriterad. "Vill ni ha hjälp?" säger han igen. Den här gången bara för att ha något att säga; han höll nämligen på att gå upp i atomer. Jag lade handen på han axel och sa "ta det lugnt, vi ska inte stjäla nåt". Han frustade men sa inget. Han höll sig en decimeter ifrån mig när jag rörde mig mot Fridolf Rudin igen... då säger han "Ska du handla eller?" jag svarade "njaae, jag vet inte men jag funderar på den här Fridolf Rudinskivan. blev lite impad av att du har den". Han hugger tillbaka, "Imponerad? vad då imponerad? För att imponera måste du köpa! Han lyfte upp fodralet och slog med pekfingret mot fodralet samtidigt som han sa " den är 79 minuter lång! bara så att du fattar! 79 minuter lång!" Det är jävligt bra för den pengen! (219:-). Vilken fantastiskt glad och trevlig säljare!! jag vände mig om, skakade på huvudet och sa högt för mig själv "vilket psyk! helt otroligt" och så gick jag (mitt sällskap hade avvikit för längesedan).

Kom ihåg affären - nedre plan Söderhallarna om ni vill göra någon irriterad genom att bara existera.

LÄNGE LEVE cdon.com !!!!

Efter denna märkliga situation hittade vi en vettig och mycket trevlig restaurang, "Melanders Fisk". Vi valde torsdagsmenyn med Skaldjurssalsa till förrätt och halstrad lax till varmrätt. Till detta ett glas vitt, "Bellingham Sauvignon blanc"...mmmm det var såå gott och alldeles lagom mätta blev vi. När vi ätit färdigt hade vi lite tid att slå ihjäl så vi gick en lov längs Folkungagatan och tillbaka lagom tills filmen började.

Jag tycker filmen är värd att ses. Skådisarna är bättre än vad i alla fall jag tycker att de brukar vara. (Då tänker jag bl a på isprinsessan, Wallander, mfl... som är helt kassa). Känner mig inte som en biorecensent så jag stannar här.

Vi gick till Mariatorget och tog t-banan hem igen... orkar inte dra det nu men det finns anledning att välja bilen till och från alla trevligheter man ska ut på för att slippa komma ur stämning vid hemfärd.

Det var i alla fall en mycket trevlig och välbehövlig dag/kväll. Tack pappa och Inga för att ni finns!

P.

2 kommentarer:

Katarina Thollander sa...

Den försäljaren hade ju ett glasklart argument för att få folk att köpa. Vem vill inte vara en sådan som imponerar? Och så räcker det med att man köper en skiva. Jag måste genast springa dit och imponera lite.

Acke sa...

Ingen Merkurius där inte...