... lär ha sagt eller skrivit "Om du finner en väg utan hinder, leder den förmodligen ingenstans." Han har antagligen rätt. För vad skulle jag lära mig om jag bara gled fram i livet på en räkmacka? kanske att ta livet med en klackspark? Det vore skönt och befriande förvisso men kanske lite ytligt eller? Ibland känns det som att vägen är en enda oändligt lång häcklöparbana ... och jag är ingen Susanna Kallur. Första häcken.... ja, till och med den andra brukar gå bra men sen... jag springer rakt in trean, snubblar på fyran, tappar fattningen på femman och vägrar på sexan. Då måste jag hämta luft för att sansa mig och fundera på vad som hände på trean, fyran och femman.
Tänk om livet kunde nöja sig med en eller ett par häckar i taget på vägen så att man hinner njuta av att faktiskt ha tagit sig över hindren.
Just nu skulle jag välja en väg utan hinder - om den mot all förmodan skulle dyka upp. Jag behöver inte lära mig saker jämt.
P.
tisdag 29 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Om du finner en väg utan hinder, är det förmodligen en väg som många redan gått. Hindren är nedrivna och du kan småvisslande betrakta det som finns vid sidan av vägen, njuta av livet och sända en tacksamhetens tanke till dem som gjorde jobbet :)
Tänkte inte på det...:o)
Skicka en kommentar