Har ni tänkt på att tiden inte tar slut utan bara fortsätter att enträget trilla på; sekund för sekund, minut för minut, timme ut och timme in; år efter år i all evighet. Det händer rätt ofta att jag får känslan av att tiden verkligen har tagit slut; tiden finns inte. Den räcker helt enkelt inte till.
Det gäller att försöka leva här och nu - i tiden. Hur lever man i tiden? En människa dör plötsligt och oväntat men personens armbandsklocka, som ligger i rummet, tickar på som om ingenting har hänt. En märklig känsla.
Någon har varit tvungen att stanna vid stopplikt men tiden går på som en ångvält och vejar inte för hinder på vägen.
söndag 27 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar